Vädret har alltid varit ett ämne för diskussion. Vädret funkar i alla väder så att säga. På dejt? Ja, inte så uppskattat men det funkar som andningspaus och tankereträtt. På arbetsintevju? Ja, speciellt om det är extremt väder åt något håll. Då kan man enas i väderlycka eller vädermisär.
Uttrycket att "släppa väder" har jag aldrig förstått mig på. Vad betyder det? Utan att googla, vad fan menas? Okej, jag tänker fritt här. Väder… moln. Okej. Din röv släpper ut ett fismoln. Typ. Din fis låter som en åskknall? Jag fattar inte. Men jag köper uttrycket och låter det vara som det är.
Sen har vi ju Polman den förste väderkändisen. Sen kom Tone. Vem mer… jo gubben som kastar med bildbytarmanicken och han med pudelfrillan och hon den nervösa i ettan. Vädergudar allihop. Utbildade i chans.
"Vi hade i varje fall tur med vädret" är en film av Kjell Sundvall som nått kultstatus. Del två i serien kan framkalla kväljningar och annat otrevligt. Undvik.
Vädret under diverse evenemang är viktigt att tajma. Men det går ju inte att tajma. Allt handlar om tur. Eller så kan man ju påstå att man vet hur man ber till Gud eller hur man dansar för att få fram lite regn. Under Stadsfesten gillar vi bra väder. Lagom varma dagar och ljumna kvällar. I morse (läs torsdag) hade vi en och en halv grad varmare än vi hade på julafton. Bra när man ställer ölen på kylning. Sämre när man ligger i poolen. Jag tänker osökt på Kjell Bergqvist som, enligt intervjuer, tar av sig sina långkalsonger i maj. Hoppas han inte befann sig på våra breddgrader i morse!
Och när vi väl får bra väder då klagas det nå så djävulskt ändå. Men det är bra trycker jag. Väder är ett av få samtalsämnen som får oss svenskar att våga spontanprata med varandra i väntan på bussen. I ett ösregn kan vi med en främling unisont enas i en spontan missnöjesblick. Väder förenar.
Ted Kjellsson