Foto: Björn Larsson Rosvall / TT.
Jag har alltid tyckt om ord. Förmodligen är det därför jag hamnat just här. Jag tycker om att tänka på ord, att analysera vad de betyder, och varför. Jag tycker om att säga ett ord högt, ut i luften, så många gånger i rad att ordet känns löjligt, och tappar sin betydelse. Och så förälskar jag mig i allt som är på rim.
Jag använder många ord. Jag har alltid tyckt om att prata, och ända sedan jag lärde mig hur, gör jag det både ofta och gärna. Om allt möjligt. Det enda jag tänker att jag inte så gärna pratar om är vädret. Jag brukar i smyg fnissa åt hur ofta människor omkring mig kallpratar om vädret till och med, då jag på ett ganska pretentiöst vis gärna vill tro jag har andra saker att prata om. Viktigare saker.
Väderberoende är ett ord som jag funderat kring mycket på senaste. Det finns inte på synonymer.se, har ingen egen sida på Wikipedia och ändå hör jag det flera gånger om dagen. Antalet gäster på sommarkaféet jag jobbar på, vart vi kan mötas, huruvida Trästockfestivalen blir årets höjdpunkt eller inte, om vi kan äta frukost på min balkong - alla de sakerna nämns ständigt i samma mening som ordet "väderberoende".
Jag tänker att folk är alldeles för fixerade vid vädret. Direkt någon meteorolog konstaterat att det är sommar i landet Sverige analyserar människor vädret konstant. Det verkar nästan handla om ett beroende, ett väderberoende. Och jag vet inte riktigt hur jag hamnade här, men jag verkar ha blivit medberoende. Jag tänker på att mina sommarkläder är helt obrukbara i detta dåliga väder, när det blir varmt nog att bada och på att solen bara måste hitta hit när nästa helg kommer och det är festivaldags.
Jag hoppas på vädret, tänker på vädret. Pratar om det, och skriver härmed dessutom om det. Och jag vet ännu inte om botemedlet mot mitt väderberoende är sol eller en bra regnjacka.
Emelie Häggström