Foto: AP.
För femtio år sedan, 1967, släppte The Doors både sitt självbetitlade debutalbum och uppföljaren "Strange Days". Två skivor som inte bara är perfekta ur ett musikaliskt perspektiv utan även stilbildande för en hel generation. Allt klickade för The Doors och genomslagskraften var enorm. Totalt sex album hann släppas innan sångaren Jim Morrison dog, 27 år gammal, av en överdos i ett badkar i Paris. Alla kan den historien.
Det tog dock inte slut där. Jim Morrison hade nämligen lämnat The Doors på obestämd tid månaderna innan sin död. De övriga bandmedlemmarna bestämde sig för att fortsätta som The Doors. Inte med en helt ny sångare, utan med keyboardisten och nyckelmedlemmen Ray Manzarek bakom mikrofonen.
Två album släpptes med denna kapade sättning av The Doors. "Other Voices" från 1971 och "Full Circle" året därpå. Och jag önskar att det gick lyssna på dessa skivor utan att känna ett obehag och en skam genomsyra varenda molekyl i kroppen. Det är så brutalt dåligt att om inte Jim Morrison redan varit död så skulle han hoppat från Eiffeltornet.
Jag har trots allt försökt, många gånger, att lyssna på "Other Voices" och "Full Circle". Men det går inte. Efter några minuter med denna halvhjärtade medelmåttiga orgelrock och Ray Manzareks brölsång finns ingen återvändo. Det suger och det suger stenhårt. Det enda som hjälper är att hetslyssna på bandets tidigare album och hoppas att allt bara var en dålig febrig dröm.
På något sätt kan jag förstå att det fanns en vilja att fortsätta under namnet The Doors utan Jim Morrison. Men det betyder inte att det var ett bra beslut. Tyvärr är det lätt att vara efterklok och Ray Manzarek är död sedan några år tillbaka och ska minnas mer för sina mästerverk än för "Other Voices" och "Full Circle". Men jag måste ändå få säga: Gud förbannat så dåliga album det är!
Dennis Fahlgren