Vilken musik var bäst under tiotalet? Dennis Fahlgren har sammanställt en lista.
Då årtiondet lider mot sitt slut är det hög tid att skriva lista. Sammanfattningen för 2019 kommer om en dryg vecka men först tänker jag gå igenom det senaste skivdecenniet. Vi tar det år för år. Och kom ihåg att det här är mina favoriter.
2010. Ghost - ”Opus Eponymous”. Ghosts känns fortfarande som en frisk hårdrocksfläkt, särskilt när man vet vad bandet blivit idag. Fortfarande bästa skivan och det årets absoluta topp.
2011. Graveyard - ”Hisingen Blues”. Retrorockens breda genomslag kom med Graveyards andra efterlängtade album. Håller lika bra nu som det gjorde då.
2012. Swans - ”The Seer”. Mitt första möte med bandet med stort B. Titelspåret är en trettio minuter lång rensning av själ och kropp. En monumental milstolpe under tiotalet.
2013. Watain - ”The Wild Hunt”. På tal om milstolpar. När Watain tog ett steg utanför black metal-sfärens hårda regelverk blev resultatet helt magnifikt. En koloss till best.
2014. Swans - ”To Be Kind”. Jo, jag är stundvis enkelspårig och förutsägbar. Men gör en egen lista då? ”To Be Kind” fortsätter resan som inleddes på ”The Seer”. Dyrka och njut.
2015. Iron Maiden - ”The Book of Souls”. Tre av fem gav jag albumet i min recension. Så fel. Fem av fem ska skivan ha. Iron Maiden var kungar år 2015 och är det fortfarande idag.
2016. Swans - ”The Glowing Man”. Ja, jag har redan förklarat. Tredje gången gillt under tiotalet. Och fortfarande lika njutbart.
2017. Pharmakon - ”Control”. En helvetisk bekantskap som lämnar djupa spår i medvetandet på ett obehagligt bra sätt. Inget för veka lyssnare.
2018. Watain - ”TRIDENT WOLF ECLIPSE”. När Watain tog steget tillbaka in i black metal-sfärens hårda regelverk blev resultatet precis lika bra som det var utanför. Sanslöst hårt och rått.
Värda att nämnas: Savages - ”Adore Life”, Iggy Pop - ”Post Pop Depression” och Neurosis - ”Honor Found in Decay”.