Jag antar att det gått tillräckligt lång tid nu så att vi kan lyfta på locket och prata klarspråk, en gång för alla. Senaste Star Wars-filmen, ”The Last Jedi”, är fruktansvärt dålig.
Ja, jag kan väl inte vara ensam om att ha genomskådat detta förvisso tekniskt bländade men slarvigt genomförda hafsverk. När jag gick ut från biografen i december förra året var det något som gnagde på insidan. En märklig känsla, svår att sätta fingret på. Så här i efterhand är det uppenbart att jag i den stunden drabbats av svår förnekelse. Jag ville inte ta in vad jag just tittat på. Ja, chockad vandrade jag hemåt.
Men alla som tycker att den var bra då? Ja, Det får man givetvis tycka. Varsågod. Det är dock ett misstag. Det är fel. För säg mig, när har medioker smörja passerat som bra? Jo, många gånger givetvis. Men inte den här gången. Foten har satt ned. Näven har slagits i bordet. Rätt ska för en gångs skull vara rätt. Logik och fakta får gå före känslor. ”The Last Jedi” var kass. Det finns inga bevis för att något annat är rätt. Bara en massa trams.
Varför är då filmen ett haveri? Ja, har ni sett den? Handlingen går i stort sett ut på att ett extremt snabbflygande rymdskepp på ett oerhört märkligt vis inte kan komma ifatt ett väldigt långsamt rymdskepp. Karaktärer som tidigare åtminstone haft en förnimmelse till djup framstår som ointressanta, platta och grymt irriterande eller dör helt enkelt utan anledning. Fåniga skämt och försök att locka till billiga skratt utlöser hiskeliga anfall av skam. Tvi, att vi betalat för det här.
Nej, vet ni. Det håller helt enkelt inte. Jag förespråkar varken censur eller reglering, men vi som betalar för film måste tänka oss för. Det är vi som betalat för smörja som rår för att mer smörja följer. Det är en hård men sann insikt att vi får skylla oss själva.
Dennis Fahlgren