Arre! Arre! med Matilda ”Mattis” Årestad i mitten, på scenen i slutet av P3 Guld-galan i Partille arena i Göteborg. Bandet gav Sverigedemokraterna en känga i sitt tacktal.
Häromveckan gick musikgalan P3 Guld av stapeln. Ni vet, årets skiva, årets artist och så vidare. Musiker och band vinner priser. Som att det är en tävling, men nåja. Galan ägde rum som så många gånger förr. Men i dagens hysteriska samtid kunde inte självklart heller P3 Guld slippa undan - och inbilla er nu att jag darrar på rösten - kontroverser. Ja, herrejösses.
Så här ligger det nämligen till. I den otroligt spretiga kategorin ”Årets Rock/Metal” samsades gapiga punkband med progressiv metal och gothrock och det gapiga punkbandet vann. Både priset men även i kategorin för årets kontrovers. Vad hände? Jo, en av bandmedlemmarna skrek ”Fuck Jimmie!” i direktsänd statlig radio och tv. I sann public service-anda tog självklart en av programledarna avstånd från uttalandet och hela arrangemangets projektledare har även sagt att det inte var kul. Rimligt.
Mindre välmenande röster har dock höjts och menat att detta var ett lagbrott. Absolut, det är klart att man kan problematisera huruvida man ska få säga precis vad som helst i en public service-kanal. Men vad är egentligen alternativet? Att bryta sändningen så fort en person säger något som kan uppfattas som stötande eller provocerande för någon annan? Eller sätta munkavel på alla som anses kunna säga något utanför ramarna? Vem ska isåfall bestämma vad som är innanför, eller utanför, ramarna? Vad är då ens yttrandefrihet? Låt mig bringa lite klarhet. Det är helt ofarligt att en person på tv skriker ”Fuck Jimmie!” eller något annat för den delen. Totalt harmlöst.
Sedan kan man såklart ifrågasätta nödvändigheten i att skrika sådant. Det köper jag också. Men vad som är ännu viktigare att ifrågasätta är den som tar illa vid sig för små struntsaker och vill tysta ned åsikter som inte passar in i den egna världsbilden. Det är ett oändligt mycket större problem.