Foto: Daniel Smith.
Har ni sett trailern för den nya filmen "King Arthur: Legend of the sword?" Charlie Hunnam, ni vet han den snygga från "Son of Anarchy", spelar Arthur. Och ja, verkar den vara världens sämsta film eller verkar den vara världens sämsta film? Jag vet inte. Men en sak vet jag. Och det är att huvudkaraktärens frisyr av trailern att döma är en väldigt modern sådan. Mycket märkligt. Här blandas ringbrynjor, svärd, blod, grabbigt knuffande och buffande i medeltida miljöer med en frisyr från 2017. Rakad på sidorna, fränt bakåtkammad uppe på huvudet. Rätt snyggt. Men rätt? Nej. Inte alls. Jag blir nästan irriterad över att jag blir så irriterad över en felaktighet i en trailer till en film jag aldrig någonsin kommer att se.
Kalla mig petig. Men jag kan inte släppa sådana här detaljer. Rätt ska vara rätt. På samma sätt upptäckte jag i den i övrigt fantastiska filmen "Whiplash" att ljudet från huvudkaraktärens skickliga trumspel inte synkroniserade exakt med den rörliga bilden. Besvärat vred jag på mig i soffan. Hur. Svårt. Ska. Det. Vara. Att. Göra. Rätt? Hur svårt kan det vara? Va?
En modern filmbudget mäts i hundratals miljoner kronor. Inget fel med det, men lite på samma sätt som att man faktiskt kan tycka att en fotbolls- eller ishockeyspelare som tjänar enorma summor pengar kanske borde göra lite fler mål per match och anstränga sig lite extra än att bara glida längs med sargen eller slappt jogga vid mittlinjen, lite på samma sätt brukar jag tänka att med en sådan här budget - visst kan ni väl få ett trumljud att synka med bilden eller få en skådespelares frisyr att överensstämma med den tidsperiod filmen ska utspelas i? Hur kusligt svårt kan det vara? Alla kan göra misstag, men när misstagen beror på slarv eller nonchalans. Ja, då har mina gränser passerats.
Dennis Fahlgren