Under helgen besökte jag Stadsfesten inne i stan. Och det var väl rätt trevligt på sätt och vis. Men en sak som slog mig, och det gäller givetvis inte bara Stadsfesten, är varför det anses vara så fruktansvärt hemskt att få leva lite?
Låt mig förklara lite närmare. Jag gillar inte fylla. Jag gillar inte slams. Jag gillar inte trams. Det finns oändligt med saker jag inte gillar. Men något jag inte försöker göra är att hindra människor från att leva på ett sätt bara för att jag inte gillar råkar gilla det, eller för att jag upplever att det kan vara farligt. Orimligt? Nej, jag tycker inte det. Och med Stadsfesten i färskt minne blir jag påmind om två saker som anses vara livsfarliga i dagens svenska samhälle. Hög volym och crowd surfing. Ni vet, under en spelning när folk i publiken flyter omkring på andra i publiken.
När det australienska hårdrocksbandet Airbourne spelade på Stadsfesten var volymen så låg att öronproppar inte behövdes. Suck. När jag går på konsert vill jag att mina öron ska dö en smärtsam död om jag inte har på mig hörselskydd. Men jag (och alla andra) anses inte tillräckligt smart för att lista ut det själv. Så vi har lagar för volym på konserter. Suck. Sedan uppmanade sångaren publiken att leva lite, bli lite vilda och surfa på varandra. Någon person lydde. Som på en given signal var två ordningsvakter framme och ryckte och slet och hindrade. Suck. Och ja, nog kan man göra sig illa alltid, man kan falla eller bli lite smutsig eller vad som helst. Men den som ger sig in i leken är själv ansvarig, eller hur?
Nej, bevisligen fungerar det inte så här. Här bestämmer andra vad som är farligt. Och visst, gränser måste finnas. Men på konsert, där det finns långt större problem med bland annat manligt tafsande, så blir det bakvänt när man gör mer för att hålla låg volym och rycka i folk som har kul.
Dennis Fahlgren