"Varför ser du så sur ut?", "Är du på dåligt humör?" och "Du verkar inte ha så roligt?". Ungefär så här brukar det låta. Varje dag. Året runt. Hela tiden. Och jag har alltid undrat om det är mig eller andra det är fel på? Nu undrar jag inte längre. För vet ni vad det kallas? Jo, "Resting bitch face". Äntligen något som förklarar vad det handlar om. Så att jag kan säga - Nej, jag är inte sur. Nej, jag är inte på dåligt humör. Ja, jag har också roligt. Det du misstar för mitt missnöje kallas för "Resting bitch face". Det innebär kort och gott att mitt neutrala ansiktsuttryck ger ett surt eller ett missnöjt intryck.
Ungefär så kommer jag att tilltala den person som undrar hur jag verkligen mår, om jag är sur eller om jag inte har roligt. Jag har dragits med det här i så många år att det äntligen är dags att ge svar på tal. Inga undanflykter, inga bortförklaringar. Det är så här det ligger till.
Det har till och med forskats om resting bitch face. Forskningens slutsats - "Resting bitch face" existerar. Det är något verkligt. Och det går att mäta. Men det är ju givetvis ingen nyhet för alla vi som hela tiden får förklara att vi inte är på dåligt humör, sura eller uttråkade. Vi har bara inte vetat vad vi ska kalla det.
Och tänk dig motsatsen. Att om du är en person som har ett provocerande glatt och upplyftande positivt ansiktsuttryck. Tänk om jag dag ut och dag in pressade mitt ansikte jättenära ditt, frågade och undrade. "Varför är du så glad?", "Är du lika korkad som du ser ut att vara?" och "Du verkar då ha väldigt roligt?". Visst vore det märkligt? Och väldigt, väldigt jobbigt? Ja, precis. Väldigt märkligt och jobbigt är exakt vad det skulle vara. Det är inte ett okej beteende. Och vet ni vad man gör med ett beteende som inte är okej? Jo, det slutar man med.
Dennis Fahlgren