Foto: Chris Pizzello.
Ni kommer väl ihåg Oasis? Ett av 1990-talets absolut största band. "Wonderwall", världens kanske i särklass mest sönderspelade låt, räknas i princip inte ens som musik längre. Den bara existerar i en oändlig ström av spelningar och strömningar. Dygnet runt, året om, världen över. Hela tiden.
Och så måste det ju få vara. Om man bortser från den nostalgi som Oasis frambringar för oss som var i medveten ålder när de slog igenom är det också lätt att konstatera att många av bandets skivor är ruggigt bra rock. Sedan har vi bröderna Gallagher. Storebror Noel, låtskrivaren och gitarristen. Och lillebror Liam, sångaren och glorifierad och självförhärligande bråkstake.
Bråkstake, ja. Det är det minsta man kan säga. För de fejder, det käbbel och de regelrätta slagsmål som dessa musikbröder genomlidit med varandra är legendariska så till den milda grad att det stundvis överskuggar den musik de skapat tillsammans. Vänner? Skulle inte tro det.
Oasis splittrades definitivt 2009. Bröderna kunde inte, trots alla miljontals kronor de gemensamt spelat ihop, hålla sams eller fortsätta tillsammans. Tråkigt. Och tråkigt för de inblandade är att de ändå inte slipper varandra. I intervju efter intervju får de frågor om varandra. Noel får frågor om Liam. Liam får bara frågor om Noel. Ingen håller tillbaka. Inte ens nu, åtta år senare, har det lugnat ned sig.
Skulden är dessutom ungefär lika fördelad på båda bröderna. Noel påpekar hela tiden vilken oseriös strulpelle Liam är. Och Liam twittrar bilder på Noels ansikte och skriver att han ser ut som en potatis. Fejden har också hoppat över till nästa generation då brödernas barn och tillika kusiner också kastar koblajjor på varandra över internet. En sanslös soppa alltihop. Men ett underhållande substitut till ny musik av Oasis, trots allt.
Dennis Fahlgren