Foto: BERTIL ERICSON.
Något som är svårt att undgå är att inträdesavgiften till statliga museer har slopats. Gott, bra och rättvist är bara några omdömen jag läst och hört. Men som alltid finns alltid även kritik. Bland annat ägarna till Fotografiska i Stockholm menar att de avgiftsfria museerna inte konkurrerar på lika villkor. Ja, jo, kanske lite. Men ändå inte riktigt. Åtminstone tänker jag att i en situation där man tidigare valt mellan olika museer med entréavgift nu istället kan göra flera gratisbesök och betala för något annat. Inget krångel. Fler besök för en mindre slant. Bra, kul och så vidare.
Men där det finns fina fördelar blir även nackdelarna blottade med en sällan tidigare skådad kraft. Ja, ni trodde väl inte att jag bara nickar och glatt tar emot för att något är gratis? Nej, ni förstår det finns ett bekymmer med det fria inträdet. Nämligen alla besökare.
Alldeles härom helgen besökte jag ett museum och kunde inte hålla mig från att stöna, sucka högljutt och gnugga mina tinningar i förebyggande syfte vid åsynen av alla föräldrar, snoriga barn, vagnar, turister och horder av helt vanligt folk som mest planlöst och ointresserat irrade runt. Och som att det inte var nog med detta jobbiga faktum så hade alla sina ytterkläder på sig. I trånga uppvärmda inomhuslokaler. Ytterkläder har man utomhus, det är därför det heter ytterkläder. Detta är dock bevisligen något som är väldigt svårt att förstå för en skrämmande stor del av dagens museibesökare.
Som sagt. Det finns jättemånga fina fördelar med den här idén om gratis inträde. Det skriver jag gärna under på. Men jag kan inte låta bli att hoppas på ett system där vi kan behålla det fria inträdet men minska antalet besökare. Så tills detta nya, och bättre, förhållningssätt förhoppningsvis införs kan jag bara sträcka mig till att säga att gratis är hyfsat gott.
Dennis Fahlgren