Snart börjar den stora tv-helgen. Men jag måste medge att den inte är riktigt sig själv sen internet, video on demand, Netflix med mera gjorde sitt intåg. Nu slarvas det rejält i många hushåll vill jag lova. Inte minst hos oss. Jag lagar alltid mat under "Kalles jul" och det delas ut paket under "Karl-Bertil Jonsson". "Kan du vissla Johanna" har i princip försvunnit ur mitt julmedvetande.
Går vi sen framåt lite så ska vi inte tala om nyårsdagsklassikern "Ivanhoe" som helt har tappat betydelsen sen flytten till TV3 för en herrans massa år sedan. Var stackars Ivanhoe, Brian Guilbert, Front De Böff, den vackra judinnan och hennes orolige fader samt den salongsberusade saxiska prinsen håller hus idag vet jag ej. Buskisbutlern på nyår har jag inte sett på flera år. Traditionens makt kring vår tids lägereld är bruten. I varje fall hemma hos oss… men alla andra ser på Kalle när jag lagar mat.
En tradition som verkar hålla i sig är bio under julhelgen. Har inte så bra koll på vad som går upp i och för sig. "Hobbit" gick upp här om dagen. Brukar undvika premiärer av just dessa filmer för att undvika smackande Alver och övertända Gandalfs. Jag går och ser "Hobbit" i lugn och ro när stormen lagt sig. En och annan svensk film brukar ha premiär kring juldagen. Det brukar vara skit som "Göta Kanal 3" eller annan förlegad buskis som distributörerna desperat trycker upp i folks ansikte. Traditioner förändras. Folks vanor förändras. Jag vill inte se "Micke och Veronica" med David Hellenius. Där blir det nej. Bestämt nej.
Det gäller att skapa nya traditioner när de gamla städas ut. Jag brukar slå på "Karl-Bertil Jonsson" på dvd när alla somnat. En kväll/natt innan jul tittar jag alltid på "Örnnästet (We're the eagles dare)" med Burton och Clintan och suttar på en dadel.
Fortfarande så är julhelgen en helg för tittande, men beteendet och skärmen varierar.