Foto: Johann Pall Valdimarsson.
En isländsk journalist, Einar, skickas till en liten håla. Han förväntas rapportera något som lockar de allt färre läsarna. Landets ekonomi oroar och hushållens skulder blir allt större. Men det blir något helt annat den utsände skriver om när samhället i "Den sjunde sonen" drabbas av mystiska bränder, försvinnanden och mord.
Jag har varken stött på författaren Árni Thórarinsson eller hans böcker om Einar tidigare. Huvudpersonen skildras som en riktig murvel, han plågar ortsborna med osannolika förhör, återkommer till samma personer om och om igen, ofta varenda dag. Och de släpper in honom och berättar. Märkligt. Om han hade varit polis skulle jag kanske ha köpt upplägget.
Einar har en älskarinna, besvärlig och krävande. Fördelen är att hon inte bär trosor. Han har lättare att engagera sig i ortsbornas problem än sina privata och trivs ganska bra i det lilla samhället.
Det är den isländska touchen som för mig är en förmildrande omständighet, bara de exotiska personnamnen är fantastiska! Oddny, Kolfinna, Alda, Oktavia och Garpur. Eller Fjalar, Ólafur, och Brandur.
Efter en utdragen och tramsig upplösning får allt sin förklaring, mördaren avslöjas till sist. Den inte riktigt trovärdige journalisten är ingen jag kommer att sakna och förmodligen inte författaren heller. Han har ett förflutet som journalist och har tidigare skrivit bland annat "Häxans tid" som också filmats.
Inger Lundqvist