Elin Lucassi. Foto: Henrik Mårtensson/Pressbild
Elin Lucassi stormar fram med sitt första seriealbum, en samling av flera kortare serier och skämtteckningar som publicerats på olika håll. Med kraft i såväl teckningar som text riktar hon främst in sig på jämställdhet och samhällsstrukturer. Seriealbum med stark feministisk framtoning är inget ovanligt, men Elin Lucassi är redan bland de bättre på att framföra sitt budskap.
Framför allt är det när hon vänder på manliga och kvinnliga företeelser som det bränner till. När mäns kroppar betraktas som vi är vana vid att kvinnors kroppar betraktas i samhället, eller när en manlig författares ord sätts i munnen på en kvinna. Det är inte enbart underhållande, utan bitvis obehagligt – precis som det var avsett. Några kända män blir personligen utpekade; Fredrik Paulun, Mons Kallentoft, Stig Larsson. Hårt, men rättvist, då det är just deras egna ord som återanvänds och blir skärskådade.
Teckningsstilen är tillräckligt egen för att inte förväxlas med genrekollegor, och underhållande i sig. Texterna är riktigt vassa; både i de slagkraftiga ensidesbilderna, men framför allt i de något längre serierna. Sekvenserna som sträcker sig över några sidor ger nämligen mersmak. Elin Lucassi bemästrar de korta dagsaktuella infallen men det antyds att hon även skulle kunna göra något intressant i längre form. Jag börjar hoppas att hon vid sidan av sina korta serier även samlar idéer till en serieroman.
Andreas Eriksson
