This image released by 20th Century Fox shows James McAvoy, left, and Patrick Stewart in "X-Men: Days of Future Past." (AP Photo/20th Century Fox, Alan Markfield)
Jag minns första gången jag läste John Byrnes och Chris Claremonts "X-men: Days of future past". Framtida X-men är utrotade och lever i en mörk framtid. De måste skicka tillbaka en teammedlem i tiden för att förhindra ett krig mellan människa och mutant. Det var grymt bra.
Tidsresor var vid tidpunkten hett. Terminator och "Tillbaka till framtiden" hade just blown my mind. Att jag sedan cirka 25 år senare skulle få se det på film hade jag aldrig kunnat drömma om. Igår såg jag filmen.
X-mens filmuniversum skiljer sig från seriens. På gott och ont. Det skulle bli en sjukligt dyr såpopera á la "Days of our lives" om man skulle följa serien slaviskt. Bryan Singer lyckades adaptera och skapa något eget med X-men ett och två. Olyckliga omständigheter och skådiskontrakt som gick ut ställde till det för del tre i serien. Regissörens Brett Ratner lyckades inte riktigt med att reprisera Singers bedrift.
"X-Men origins: Wolverine" var en knasig uppvisning i dåliga cameos från såväl skådisar som karaktärer ur X-mens universum. Matthew Vaughns "X-men: First class" var ett steg i rätt riktning, närmare bestämt ett steg bakåt för att typ börja om utan att behöva göra en reboot. Hoppet om bra X-men var tillbaka även om ytterligare karaktärs- och tidslogikproblem uppstod. Sen kom "The Wolverine" som på något sätt lyckades rättfärdiga järven som solofilm igen.
Filmen "Days Of Future Past är således en uppföljare till såväl original X-Men-trilogin och "X-Men: first class" som Wolverine. Och den lyckas med att vara både en bra film och en nu-ställer-vi-allt-till-rätta-som-de-mindre-bra-filmerna-i-serien-förstörde-film samt en reboot på en och samma gång. Imponerande av Bryan Singer som är tillbaka i regissörstolen. Hugh Jackman förblir den stora stjärnan och jag hoppas vi kan skicka tillbaka honom i tiden för att hindra folk att göra om det misstag som cirka 10 procent begick i söndags. Days of future nazis.
Ted Kjellsson