Jared Leto och Matthew McConaughey.
Skådespelare:Matthew McConaughey, Jennifer Garner, Jared Leto med flera. Regi:Jean-Marc Vallée
Ron Woodroof är en otroligt macho kille. En Texasbo som inte bara gillar tjurridning, han har dessutom värsta sortens homofobi – om någon ens nämner ordet bög i hans sällskap är han beredd att ta till nävarna.
Men ett liv med lösa förbindelser, alkohol och knark gör att han drabbas av det ofattbara. En läkarundersökning visar att han har utvecklat aids. En sjukdom som för 30 år sedan ansågs vara något som bara drabbade homosexuella män.
Det här är baserat på hans liv - och hans kamp för att förlänga livet för så många som möjligt.
Jag blir väldigt betryckt av hela historien. Att läkemedelsindustrin så häftigt bekämpade alternativa bromsmediciner. De fick dessutom hjälp av doktorer som såg det som ett sätt att tjäna stora pengar.
Nu var Ron Woodroof inte själv någon frälsare på det sättet. Han var en drabbad som sökte vård. En man som utifrån sin egen situation skapade ett sätt att hjälpa sig själv – och sedan överföra det till andra – mot hög ersättning.
Samtidigt känns det hur Ron Woodroof allt mer går från den krassa ekonomiska vinningen till att bli en barmhärtig samarit. En människa som strider för de utsatta.
Matthew McConaughey är väldigt duktig i huvudrollen. Han lyckas få fram både det burdusa och det omtänksamma.
Ändå är jag ändå mer imponerad av Jared Leto som spelar transvestiten Rayon. En kille som har så mycket kärlek i sig men som av omgivningens nedlåtande attityd hamnat i missbruk och själv också utvecklat aids.
Det är en person jag fäller tårar över, så missförstådd, så olycklig och till slut också så döende.
Så precis om den Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” är det här en film som utmanar fördomar och förändrar attityder.
ROGER LINDSTRÖM