Melodifestivalen verkar vara en sjö som svensk filmindustri knappt vågar doppa tårna i. Sedan "Livet är en Schlager" från 2000 håller de sig på trygga land och sysselsätter sig med att producera kriminalfilmer dagarna i ända. En smula underligt då svenska filmproducenter, som gillar att spela säkert (läs: producera kriminalfilmer), borde kasta sig över Melodifestivalen. Det, om något, är ju ett tema som kommer locka biopublik.
Gör det lättsamt och glamouröst. Låt folkkära artister spela sig själva och försätt dem i knasiga situationer när de försöker hinna till sminkstudion inför Mello-finalen. Korsklipp mellan fyra-fem huvudspår. I ett kan vi följa Samir och Viktor när de repeterar komplexa ordföljder som "oj oj oj" och turas om att ta långa, avslappnande duschar. Detta för att locka yngre biobesökare. Släng in Eric Saade i duschen också. Gör förväxlingskomik av det. Låt Samir kliva in i ångduschen och gå rakt in i Saade, varpå Samir säger: "Eric Saade! Vad gör du här?" Saade skrattar. "Jag tycks har gått in på fel hotellrum! Vad tokigt!"
Sätt en stressad Jessica Andersson i en taxi. På väg till sminkstudion får hon lära sig av den knasiga taxichauffören att vänskap och kärlek övervinner allt och att man aldrig ska ha fördomar om andra människor. Släng in en slemmig kritiker från en kvällstidning som ämnar ge alla artister låga betyg men som i slutet av filmen inser hur duktiga alla är. Låt Mariette stå för filmens roligaste scen när hon, på väg till sminkstudion, gör ett inhopp som snurrig vädermeteorolog i Rapport. Jätteknasigt och jätteroligt. Låt alla sjunga i kör i filmens stora crescendo och klipp till kritikern som gråter och utdelar toppbetyg i sin recension. Klipp till eftertexter. Det spelar ingen roll hur horribel denna produktion blir. Den kommer locka miljonpublik ändå. Precis som Melodifestivalen gör varje lördag.
Carl Brännström