Nej, jag pratar inte om skolbetyg. Jag pratar om betyg i recensioner. Spelrecensioner, för att vara exakt. Jag har recenserat spel för flera publikationer genom åren och är det en sak som aldrig slutar att förvåna så är det nivån på kommentarer när betyget är lägre än förväntat. Häromveckan släpptes "Super Mario Odyssey" till Nintendo Switch. Spelet kammade hem riktigt fina betyg världen över. På Metacritic låg snittbetyget på premiärdagen på helt sinnessjuka 97 (av 100). Det var idel nior och tio nästan överallt. Men så var det en svensk spelpublikation som drog ner snittet, som gav spelet… hör och häpna, en åtta. Åtta av tio, vilket enligt betygsskalan betyder mycket bra. Men ändå. En åtta räckte för att mången läsare skulle börja posta snorarga kommentarer och ljudligt proklamera att det var det sista jag läste här, hejdå. Det spelade liksom ingen roll att betyget motiverades i texten. Betyget var "bara" en åtta, och det var lägre än genomsnittet.
Jag har aldrig och kommer aldrig fatta det här med att folk blir gruvligt förbannade när ett betyg inte motsvarar vad de vill läsa. Recensioner är inte raketvetenskap. Det är kulturkritik, subjektiva bedömningar, och bara för att många tycker att något är värt en nia eller tia betyder det inte att allt under det är fel. Ska en recensent sätta betyg utefter vad kollegorna tycker? Betyg är en siffra, ett destillat av vad som framkommer i recensionen. Många gånger undrar jag dock om folk överhuvudtaget läser texterna eller om de bara stress-scrollar direkt till slutet och blir skogstokiga när de inte ser ett maxbetyg. För allt under nio är ju skit, eller? Av vissa kommentarer att döma verkar det så. Hur kan folk ens hävda att någon har fel när de själva inte ens har testat spelet? Det är helsnurrigt. Somliga är på tok för betygscurlade.
Carl Brännström