Foto: Susan Walsh.
Förra veckan flög jag till USA för att närvara vid en Microsoft-konferens i San Francisco. Som alltid när det vankas flygresa över den stora atlantiska pölen måste du fylla i enkätfrågor om dittan och dattan. En alltid lika bisarr process. En fråga: "Har du någonsin begått bedrägeri eller ljugit om dig själv eller andra för att få eller hjälpa andra att få ett visum eller inträde till USA?" En annan: "Har du för avsikt att delta eller har du någonsin deltagit i terroristaktiviteter, spioneri, sabotage eller folkmord?" Jag undrar: Är det någon som någonsin kryssat ja på dessa frågor? Vad händer ens om du kryssar ja? Får du en ärlig chans att förklara dig i tullen?
"Ja jo jag deltog i lite folkmord som ung, men du vet, man gör så dumma saker då. Idag jobbar jag som IT-konsult och jag har inte tänkt tanken på folkmord på flera år."
Tulltjänstemännen måste ju bli helt kollriga om de märker att du kryssat ja. Tänk dig själv: Du checkar av den där listan dag efter dag efter dag. Ingen är någonsin terrorist och ingen har begått så mycket som ett ynka litet fyllefolkmord. Sedan, en glåmig tisdag, står en uppriktig herre där på andra sidan glaset och säger: "Jomenvisst, jag gillar bilbomber serru. Det ska smälla högt, yes sir!" Vad händer då? Hur ser rutinerna ut? Finns det en chans till konstruktiv ge- och ta-diskussion? Finns det en liten, mikroskopisk chans att tulltjänstemännen rentav skulle bli glada över att någon äntligen är uppriktig? Ser läget likadant ut här i Sverige, hos Radiotjänst? Har Radiotjänst rutiner på hur de ska agera om någon frivilligt anmäler tv-innehav? Enda sättet att få veta är väl att kryssa "ja" på ESTA-enkäten, alternativt ringa till Kiruna, men jag tror inte att det är värt det.
Carl Brännström