Foto: Koji Sasahara.
Den 30 september i år kommer vi äntligen (äntligen!) att få lägga vantarna på det påkostade rollspelsäventyret "Final fantasy XV". Spelet har varit under utveckling i drygt tio år. Tio år! Det är längre än två presidentmandat och nästan lika länge som jag haft samma byline-bild i tidningen. För tio år sedan blev Fredrik Reinfeldt statsminister, Åsa Maria Kraft vann Sveriges Radios lyrikpris och Daniel Craig debuterade som James Bond i "Casino royale". Helt sjukt.
Även om mycket ser lovande ut i "Final fantasy XV" kan jag inte låta bli att klia mig i huvudet och undra: Är det ingen i utvecklingsteamet som under den här tiden ifrågasatt karaktärsdesignen? Som påpekat vilken urbota töntig idé det är att designa huvudpersonerna som medlemmar i ett japanskt popband med omöjliga spikfrisyrer, matchande läderplagg och gräsliga tribals?
Visst, "Final fantasy"-serien har alltid stoltserat med märkliga designval, men här blir mixen av superrealism, science-fiction, överdimensionerade urtidsmonster och gräsligt överstylade protagonister för mycket. Jag skäms när jag tittar på videor och skärmdumpar från spelet. Alla superläckra miljöer och höga produktionsvärden känns så bortkastade när förgrunden utgörs av ett gäng dudebros som highfivar varandra i baksätet på en svartblank muskelbil. Inte heller kan jag uppskatta den fina stadsarkitekturen när två tredjedelar av invånarklientelet kör armésnagg, bär tajta kroppslinnen och rutiga scarfs.
Det ser ut som om varenda karaktär i spelvärlden har gått till precis samma (och precis lika genomusla) hår- och klädstylist. Square Enix har haft tio år på sig att komma till insikt. Tio år på sig att nyktra till och inse att Eurovision och Yohios Instagram-konto inte är särskilt bra inspirationskällor. Uppenbarligen är de fortfarande kvar i dimman.
Carl Brännström