Foto: Powers Imagery.
Spelserien "Call of Duty" ska bli film. Flera filmer, rentav. Utgivaren Activision Blizzard planerar ett helt "Call of Duty"-filmuniversum. Inte alls olikt vad Marvel har gjort med sina serietidningshjältar, fast istället för Iron-Man, Hulk och Captain America får vi snaggade marinsoldater som brölar militärslang och actionscener som fårmassförstörelsen i slutet av "Man of Steel" att framstå som subtil. Min första reaktion när jag läste nyheten var allt annat än positiv. Jag måste ha grimaserat, för sambon frågade om något var fel. "Call of Duty" ska bli film, sa jag, gravallvarlig, som om det handlade om ett dödsbud.
Är det dåligt?
Det var mycket, mycket dåligt, intygade jag, och började babbla om "2,5 timme av CGI-dränkta krigsscener, en jävla massa flaggviftande, orkestermusik och explosioner". Sedan tog orden slut. Jag kunde inte konkretisera mig, märkte jag. Det jag beskrev stämde ju in på de flesta actionfilmer.
En nytanke tog form: Tänk om "Call of Duty" faktiskt kan fungera på vita duken? Till skillnad från många andra spelserier som blivit film behöver inte "Call of Duty" vara på ett visst sätt. Serien har ingen ikonisk hjälte eller hjältinna som måste spela huvudrollen. Den är inte bunden till en viss berättelse eller miljö. "Call of Duty" består av eldstrider, explosioner och orealistiska stunts. Det finns med andra ord gott om kreativt svängrum för regissören och manusförfattaren. Så länge saker sprängs är det ingen i biosalongen som lär ställa sig upp och utbrista: "Den smarta hunden från CoD: Ghosts är inte med! Skandal!" Det behöver definitivt inte bli bra, men "Call of Duty" torde ändå vara en av de enklare spelserierna att anpassa för vita duken.
Carl Brännström