Foto: PONTUS LUNDAHL / TT.
Min hjärna har svårt att greppa det faktum att det hunnit passera fem år sedan Playstation 4 avtäcktes under en presskonferens i New York. Med närmare 80 miljoner sålda enheter i skrivande stund är det lätt att glömma att Sony var långt ifrån sina Playstation 2-glansdagar vid den här tidpunkten. Playstation 3 var extremt dyr att ta fram och blev inte den omedelbara försäljningssuccé som Sony lite kaxigt hade räknat med. Den var stor och tung, proppad med funktionalitet som få efterfrågade, den var uttalat svår att utveckla spel till (vilket resulterade i att flera multiplattformstitlar presterade sämre på Sonys enhet än konkurrenten Microsofts) och gick loss på över 5000 kronor vid premiären. Microsoft å andra sidan släppte Xbox 360 flera månader före Playstation 3 med en lägre prislapp och med fler premiärspel. De fick därmed ett försprång som skulle kräva både subventioneringar och en hel konsolgeneration för Sony att komma ikapp.
När det väl var dags att visa upp Playstation 4 såg vi en helt annan attityd från Sony. Ödmjuke huvudarkitekten Mark Cerny presenterade en mycket mer balanserad, utvecklarvänlig konsol med tydligare spelfokus. Prislappen var dessutom klart lägre än vid lanseringen av Playstation 3. Några månader senare var det Microsofts tur att visa upp Xbox One, och märkligt nog gjorde de samma fel som Sony gjorde med Playstation 3: De visade upp en stor, klumpig konsol och ägnade mer tid åt att prata tv-funktionalitet och tillbehör än spel, och som avrundning drämde de till med en väl tilltagen prislapp. Plötsligt var rollerna ombytta. Idag beräknas Microsofts konsol ha sålt i ungefär hälften så många exemplar som Sonys dito. Om konsolgenerationen varar lika länge som föregående bör Playstation 4 och Xbox One ha runt två år kvar innan det är avbytardags. Frågan är då om rollerna kommer skifta igen.
Carl Brännström