Foto: Petar Petrov.
Den gångna månaden har jag utsatt mig för överjordiska mördarclowner på vita duken och läskiga konfrontationer med striphåriga demonflickor i "The Evil Within" på Playstation 4. Ingenting står sig dock mot den rena skräcken jag uthärdat i den färgglada, barntillåtna "Stardew Valley" till Nintendo Switch. Spelet är på inga sätt menat att vara otäckt - du lirar som en nyinflyttad bonde som ägnar dagarna åt att hugga ved, plantera frön och fiska. Då och då spatserar du också in till den lilla byn för att handla och prata med byns invånare. Häri ligger det otäcka: Byinvånarna är så förbaskat tillmötesgående. Så till den grad att det blir påträngande.
Alla vet från dag ett vem du är och vad du heter. En man som heter Willy lämnar meddelanden i min brevlåda där han ber mig besöka hans stuga vid vattnet så att han kan ge mig ett fiskespö i bambu. Borgmästaren tittar förbi huset och uppmanar mig att gå till torget och hälsa på invånarna för att de skulle uppskatta det. Den här sortens sött paketerade gästfrihet i familjevänliga spel är bland det läskigaste jag vet. Det är något särskilt hårresande med kulörta färger och mysiga ljudslingor i kombination med artiga små figurer som spankulerar runt och blir sådär äckligt glada av att se mig.
Exakt samma fasa upplevde jag i det väldigt färgglada "Disney Magical World" till Nintendo 3DS (rekommenderad åldersgräns från tre år och uppåt). Där var alla också sådär onaturligt tillmötesgående. Alla visste vem jag var. Alla hälsade och log och erbjöd mig presenter och skit. Samma sak i "Animal Crossing": Vänliga ansikten överallt, breda leenden. Varför är de så trevliga, undrar jag? Vad är de ute efter? Med anledning av att det snart är Halloween rekommenderar jag därför ovanstående spel för dig som vill uppleva lite gullig, psykologisk skräck.
Carl Brännström