Foto: Jan Collsiöö.
Astrid Lindgren är kanske vår mest bekanta författare någonsin. Vem har inte suttit med ett barn eller barnbarn i knät och roats av Emils alla hyss eller Pippis till synes sorglösa livsglädje?
Men Astrid Lindgrens eget liv var inte alltid en dans på rosor. Om detta kan läsas i biografin "Denna dagen, ett liv" av dansken Jens Andersen. Källmaterialet är stort. Fokus blir på livshistorien: Uppväxten i Småland, förhållandet med en äldre redaktör, flytten till Stockholm och äktenskap med en efterhand alkoholiserad make.
Sannolikt blir författandet ett andningshål. Och vilket sådant!
Från det omedelbara genombrottet med Pippi-böckerna vid andra världskrigets slut, till de minst sagt framgångsrika filmatiseringarna från 1960-talet och framåt.
I livets senare skede får Astrid ofrivilligt en roll som något av riksmormor/farmor, därtill utgiven på fler språk än någon annan svensk författare. Säckar med brev går till lägenheten på Dalagatan.
Kanske missar Jens Andersen något av den pedagogiska udden i Astrid Lindgrens livsverk; om det så handlar om fattighjon, uppblåsta överhetspersoner, marginalskatt eller burhöns.
Att biografin råkade kollidera med ett tre timmars porträtt i tv var kanske inte heller optimalt. Men skriven text finns alltid kvar att gå tillbaka till. Liksom Astrid Lindgrens berättelser, med en stillsamt finessrik humor svår att någonsin efterlikna.
Stefan Holmberg