Lagom till fotbolls-VM släpper Moa Svan en bok om landslaget som hon följt sedan unga år som supporter, och på senare år som journalist. Men få lägger ner lika mycket kraft på att följa landslaget som hon gör. De flesta lägger tiden på det andra landslaget – herrarnas.
Herrarna får fortfarande betydligt mer uppmärksamhet och resurser, trots att damerna nått betydligt större framgångar. Till exempel deltar damlandslaget i världsmästerskapet i sommar medan herrarna inte spelat VM på ett decennium.
Bilfadäsen på fotbollsgalan gjorde många medvetna om skillnaderna mellan dam- och herrfotboll. Anders Svensson fick en bil för sitt landskampsrekord, medan Therese Sjögran som spelat fler landskamper satt på samma gala utan att få något pris. Om något är det väl en större bedrift av en kvinnlig fotbollsspelare att lyckas uppnå så många landskamper, men inte ens det egna förbundet verkade ha koll.
Moa Svan är medvetet provokativ och det kanske behövs för att få gehör. Utvecklingen går åt rätt håll, vilket bara gör det ännu mer frustrerande att det 2015 fortfarande finns uppenbara ojämlikheter att åtgärda. Exemplen är intressanta även för icke fotbollsintresserade.
Boken är enkel att ta till sig, kortfattad och rakt på sak. Ett debattinlägg som i förlängningen inte bara gäller fotboll, utan även handboll, ishockey och andra sporter. Bör åtminstone läsas av landets sportjournalister, så mediebevakningen kan komma in i matchen.
Andreas Eriksson