Ytterligare en cd som visar det idiotiska i att försöka bestämma genre och sätta rätt etikett på all producerad musik. I detta album får Charlie Mingus samsas med JS Bach, traditionella folklåtar från Dalarna med Thelonious Monk och några egna kompositioner med CJL Almqvist.
Klarinettisten Staffan Mårtensson började med jazzen för att sedan övergå till att spela klassiskt i många år, men efter att ha träffat pianisten Lennart Simonsson och basisten Jan Adefelt har han fått återfall och resultatet blev detta album.
Musiken är alltså en blandning av både det ena och det andra men det sitter ihop och känns inte alls onaturligt. Att Bach svänger vet vi ju. Detta är kammarmusik i jazztappning vilket ju också framgår av titeln. Spänstigt, harmoniskt, lättlyssnat men inte tråkigt.
Mats Åkerström