"För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationens livsvärld" – så lyder motiveringen till årets Nobelpris. "De yttre boulevarderna", som kom redan 1974 och nu har tryckts i ny upplaga, stämmer perfekt in på definitionen. Vi kommer in i berättelsen genom ett dammigt (bruntonat?) fotografi som en ung man hittar i en låda. Fotot föreställer fadern och hans vänner. Fadern har försvunnit ur sonens liv, men genom fotografiet får vi följa honom till ockupationsårens skumma miljöer. Sonen glider in i det förflutna och iakttar fadern för att försöka komma underfund om vem han egentligen var och vem han själv är. De rör sig i Paris och dess utkanter. Patrick Modiano skapar en trolsk stämning, det hela är dunkelt som det blir när man söker efter sanningar i det förflutna. De som var med och hade kunnat berätta har försvunnit eller dött. Romanen är kort och lättläst. Den kan säkert upplevas på många olika sätt, så den lämpar sig väl för en bokcirkel eftersom det finns flera lager i berättelsen. Det politiska perspektivet - ett ockuperat Paris där det gäller att klara sig och några roffar åt sig av kvarlämnade förmögenheter när andra tvingas fly och det personliga – en uppgörelse mellan far och son.
Maria Eriksson