Krig har varit en del av mänsklighetens hela historia, och om man är pessimist kan man tro att det kommer vara så även i framtiden. Anna Larsdotter har tittat på kvinnors del i krigföringen, vilket nyanserar synen på krig som helhet.
Hon går inte in på bakgrunderna till konflikterna, utan fokuserar på enskilda kvinnor från århundradena. Den hyllade Jeanne d'Arc är ett undantag, i de flesta fall ansågs att kvinnor skulle hålla sig borta från stridsfältet. Kvinnor som tog värvning utklädda till män kunde få hårda straff. Även när det varit tillåtet för kvinnor att bli soldater har de fått utstå trakasserier. Ändå har det alltid funnits kvinnor som kämpat för att få strida.
Avsnitten om forna tiders krigföring då soldaterna hade familjen i släptåg sätter också perspektiv på uppfattningen att krig endast var för männen. Likaså beskrivningarna av fältsjukvården. En annan viktig slutsats är att kvinnliga soldater, liksom manliga, inte bara kan äras utan även fördömas för sina handlingar.
Många kvinnor presenteras, och flera gånger kommer jag på mig själv att söka efter mer information om de omnämnda, trots att Larsdotter redan är bra på att få med det viktigaste om dem.Vietnamkriget är det sista som nämns ingående, så det blir ett glapp till nutid där mycket har hänt. En del nämns i förbifarten, men personporträtten saknas. Föremål för en ny bok inom inte allt för lång tid, kanske?
Andreas Eriksson