Foto: Vilhelm Stokstad / TT.
Barn som utsätts för hemska saker har jag svårt att läsa om i deckare. Jag blir så känslomässigt berörd. I Belinda Bauers "Det slutna ögat" försvinner en liten fyraårig pojke, Daniel, tidigt i boken. Hans mamma blir som förryckt, naturligtvis. Hon skrubbar ständigt hans sista spår, som gjordes i den nylagda cementen på infarten, med tandborste, torkar och polerar fördjupningarna efter hans små tår. Stämningen mellan föräldrarna är ansträngd. Vems fel är det att ingen höll uppsikt över pojken de ödesdigra minuterna som nu ältas om och om igen?
Kriminalaren John Marvel ska utreda försvinnandet och grubblar också över ett annat mysterium, en flicka som saknas sedan tidigare, i samma bostadsområde.
Daniels mamma kontaktar i desperation ett medium som framstår allt mer misstänkt. Hon går trots sin bacillskräck på seanser och börjar själv se syner.
Stämningen är hela tiden lugn, men suggestiv. Marvel anar samband men blir avfärdad av sin chef. Han inser att Daniels mamma kanske inte är så galen som hon verkar trots allt hokus pokus.
"Det slutna ögat" har en smygande spänning med många bottnar. En riktigt bra kriminalroman! Belinda Bauer har prisats för flera av sina deckare och hör till eliten bland engelska författare i genren.
Inger Lundqvist