"Halvmördaren".
Titel: Halvmördaren
Författare: Håkan Nesser
Förlag: Albert Bonniers förlag
Från början heter han Bert Hansson, men en kombination av vad som står på dopattesten och vilja att vara en smula unik (förståelig om ens pappa tjatat om att ”du spelar ingen som helst roll i världen”) förvandlar honom till Adalbert Hanzon.
Samt till Halvmördaren, tillika titeln på den ”krönika i dåtid och nutid” Håkan Nesser låter Adalbert nedteckna.
I nutid är han 73 år, aningen överviktig och lätt alkoholiserad, med ett umgänge som inskränker sig till en ännu törstigare granne. Men en gång var han 28 och sanslöst förälskad i Andrea Altman.
Passionen har kostat honom tio år i fängelse och 45 utan Andrea. Vad blev det av henne?
Adalbert kan inte sluta undra, men på apoteket får han plötsligt syn på en kvinna med bekanta drag. Kan det vara ...? Adalbert Hanzon vågar inte fråga, men förvandlas till privatspanare.
Åter: nutid och dåtid. Håkan Nesser hoppar mellan det ena och det andra och drar sig inte för utvikningar, för Adalbert är en funderande filosof. Sånt gillar inte alla; noterade en sur recension i en annan, huvudstadligare tidning och slöt mig till att recensenten måste vara för ung och otålig för att uppfatta den pricksäkra tidsfärgen från Adalberts ungdom och förstå vad som kan röra sig i en åldrande människas huvud.
Just det jag, yngre än Adalbert men jämnårig med Håkan, uppskattar med "Halvmördaren", liksom mysteriet med kvinnan i scarf på apoteket. Andrea Altman eller inte?
Snyggt jobbat, Nesser!
Olle Lundqvist
"Vid nattens ände".
Titel: Vid nattens ände
Författare: Jan-Philipp Sendker (översättning: Jesper Festin)
Förlag: Forum
På Folkes torg i Shi dominerar en staty av Mao Zedong. Folket firar och dansar till musik. Så också Paul, fd journalist som bor i Hongkong och är på semester i Kina med kinesiskan Christine och den gemensamme sonen, David, fyra år. Men när en bortskämd fästmö till en ung uppsatt politiker under festligheterna får syn på den vackre pojken och är van att få vad hon vill, då blir det allvar. Hon vill ha barnet.
I ”Vid nattens ände”, den tredje delen i serien, blir resan i Kina en mardröm. Paret flyr undan polis, militär och anhängare till ledningen som finns överallt. Det är långt till den amerikanska ambassaden. Allmänna transportmedel övervakas. Människor är rädda, våld och död drabbar den som inte lyder regimen.
Den skräckslagna trion gömmer sig några dagar i en liten by hos en sjuk gammal man som motvilligt riskerar sitt liv, fattigdom och misär tynger honom och hans utmärglade och tigande barnbarn. Färden går vidare till en modern spökstad med nästan tomma nybyggda moderna höghus där bara uttråkade förmögna har råd att bo.
Hela tiden jagas Paul och hans familj, polisen servar makthavarna.
Läsningen är inte bara spännande utan riktigt kuslig på ett obehagligt sätt. Paul konstaterar att Kinas laglöshet exporteras till Hongkong som håller på att förvandlas till en kinesisk stad.
Christine vill fly, flytta långt bort. Men Paul tvekar.
Kan detta vara sista delen i serien? Jag hoppas det.
Inger Lundqvist
"En man att lita på".
Titel: En man att lita på
Författare: Nicholas Searle (översättning: Boel Unnerstad)
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Kränkta unga människors vars förväntningar på livet i väst inte infrias kan bli farliga. De kan rikta sitt missnöje mot dekadens och ett samhälle som inte låter dem höra till. Ungefär så resonerar också underrättelseofficer Jake Winter i Nicholas Searles ”En man att lita på”.
Jakes position ifrågasätts sedan han litat på sin tjallare, en återvändare från IS, Abu Omar, som till hans besvikelse verkar vara den ryggsäcksbärande mannen bakom en bombexplosion som krävt många liv.
Jake klandrar sig själv men smider nya planer tillsammans med kollegan Leila. De har en ny infiltratör, Rashid, som är en trevlig pojke och en källa till unga muslimers planer för att hämnas på väst och själva hamna i paradiset efter en ny attack, nu mot en Champion league-match mot Real Madrid. Hundratals besökare kan dödas och dådet sägs vara ett steg på vägen mot ett nytt muslimskt rike.
Thrillern har ett överraskande och dramatiskt slut. Men innan dess får läsaren kämpa med aldrig sinande utfrågningar, dialoger och funderingar kring de planer som jihadisterna eventuellt har. Allt känns väldigt avslaget, som om Nicholas Searle har ett bra uppslag till deckare som han inte riktigt orkar ro i land.
Vem som lockar Salman, Jamal, Abid, Hassan med flera till att hämnas på samhället är frågan.
Mycket snack och lite verkstad med andra ord. Jag plöjer romanen lite uppgivet, för jag vill ju veta hur det slutar.
Inger Lundqvist