Förra veckan släpptes "Life is strange" och "Grim fandango remastered". Den senare är en lätt restaurerad nyversion av ett av tidernas mest hyllade äventyrsspel (originalet släpptes 1998) medan "Life is strange" är en helt ny titel. Båda kategoriseras som äventyr och bygger på ungefär samma grundpremisser med stort fokus på berättelsen, karaktärer och problemlösning. Men hur de presenteras och hanterar spelmekaniken görs på radikalt olika sätt.
"Life is strange" (utvecklat av franska Dontnod) följer ungefär samma formula som Telltale games serier; det är episodbaserat och känns ofta mer som en interaktiv film än ett renodlat spel. Pusselmomenten är extremt simpla och avskalade - det är praktiskt taget omöjligt att fastna. Storyn bygger på förgreningar; genom dialogval och aktiva handlingar förändras den och ger konsekvenser för spelaren. Berättandet är sammanfattningsvis mer dynamiskt, alltjämt som spelbarheten är nästintill ickeexisterande. Precis som "The walking dead", "The wolf among us", "Heavy rain", "Beyond: Two souls" och så vidare.
"Grim fandango remastered" är å andra sidan av naturliga skäl mycket mer traditionellt. Det håller aldrig någonsin spelaren i handen och berättar vart denne ska gå och vad denne ska göra för att komma vidare. Det är helt upp till spelaren själv att lista ut. Berättelsen och dialogerna utgör grundbulten för äventyret men det finns inga förgreningar där dina val påverkar hur storyn berättas. Varje område har sina egna problem som måste lösas innan spelaren kan avancera.
Äventyrsgenren har med andra ord förändrats otroligt mycket de senaste 15 åren. Tidigare låg fokus på story och pussel, nu handlar de nästan uteslutande om hur historien förtäljs och förändras genom spelarens beslut. Vad man föredrar är givetvis en smaksak. Själv rekommenderar jag en titt på både "Life is strange" och "Grim fandango remastered". Två väldigt bra men även rejält skilda spelupplevelser utlovas.
Carl Brännström