Att skruva på kranen igen – Magnus Ericsson skriver om sin vilja att göra musik

Kultur och Nöje2015-11-13 16:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att börja skapa igen. Hur gör man? Det är gott och väl tio år sedan jag skrev min sista låt och den enda skapande verksamhet jag ägnat mig åt är detta blåshål i den lokala draken. Men det har blivit aktuellt nu igen att börja dra i musiken. Såg en gång en film om Kjell Höglund. Den handlade om hans säregna konstnärskap.

Han pratade om att en sångskrivare spenderar sina första år med att bygga huset som hen sedan ägnar sig åt att inreda, kanske möblera om lite. Men när huset väl är byggt så kan man bara putta runt möbler och väggar så mycket, sedan blir det tröttsamt för samtliga inblandade. Om man skall dra analogin med huset till sin spets så skulle man kunna bygga ut, eller kanske riva hela rasket, men jag tror att även detta blir mest tröttsamt och vilset. Dock har jag en bestämd känsla att jag inte fått upp mycket mer än väggarna och möjligen taket och att stora delar av byggnaden fortfarande kan behöva åtminstone ytskikt och så. Men hur gjorde man?

Minnesgoda läsare minns kanske att jag en gång skrev hur nätterna var mina och hur de sedan togs ifrån mig när jobb och barn krävde att man inte låg och sov. På natten var mitt filter mindre finmaskigt och sådant som jag under dagarna sorterat bort under förevändningen att det påminde om något, det slank igenom när jag var i något slags mellanland, mellan vaken och sovande.

Det är inte en möjlighet längre, inte utan att bli arbetslös, singel och bostadslös. Istället tänker jag mig att jag måste lära mig att bara kunna skruva på kranen när tid finnes. Men det låter så fasligt tråkigt, nästan beräknande och det är motsatsen till vad jag vill att musik skall vara. Att stämpla in i skrivarlyan, slänga baskern på hatthyllan, hänga upp indierocken på tamburmajoren och bara börja vara pretto; det hela låter så sjukt... vuxet.

Magnus Ericsson