STOCKHOLM 20120810 Försäljning av glass i Stockholm. Ilustrationsbild till TT-text om säsongsjobbare som bara får jobba vid vackert väder. Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX / Kod 10080
För någon vecka sedan träffade jag, genom mitt jobb, en trevlig kvinna som öppnade en konversation med meningen: "Det är så bra att ungdomar kan få ett sommarjobb." Jag uppfattade på hennes tonfall att hon trodde att hon inte bara pratade med mig, utan också om mig. Jag log för mig själv, nickade och höll med om att det är väldigt bra och väldigt viktigt, för väldigt många. Inte helt oväntat fortlöpte samtalet med att hon nyfiket frågade hur jag fått mitt sommarjobb, varpå jag motvilligt fick berätta att jag jobbat heltid på samma ställe i nästan ett år, vilket gör att jag nog inte riktigt sommarjobbar. Jag misstänker att det var för att hon skämdes som vårt samtal avslutades där.
Jag började tänka tillbaka på när jag var 15 år och på mitt sommarlov fick ett feriearbete för första gången. Det var mitt allra första jobb och gav mig en meningsfull sysselsättning om dagarna, 37 kronor i timmen, nya erfarenheter och värdefulla kunskaper. Det var en bra väg in i arbetslivet, och en viktig arbetslivserfarenhet för mig och för många andra. Vi blev, för första gången, någons kollega. Vi passade tider och tog oss an nya uppgifter. Vi hjälpte de äldre, lekte med barnen på fotbollsskolorna, plockade skräp och gjorde fint i parkerna. Vi tog vårt ansvar, gjorde vårt bästa och kunde mer än vi själva anade. Faktum är att mina sommarjobb utgjorde min enda arbetslivserfarenhet innan jag tog studenten, och alla som varit arbetslösa vet vikten av just arbetslivserfarenhet.
I längden finns det ingen som förlorar på satsningar, och åtgärder, som gynnar ungdomar. Därför håller jag mina tummar för att nästa sommar blir en sommar med lika många soltimmar, och ännu fler arbetstimmar för alla de ungdomar som söker sitt första sommarjobb.
Emelie Häggström