Foto: ANDERS WIKLUND / TT.
I "Vinterdagbok" var det kroppen. Men nu handlar det om själen.
I "Rapport från insidan" skriver Paul Auster än en gång om det som numera tycks intressera honom mest av allt, nämligen Paul Auster.
Vill man vara snäll låter man bli att skriva "självupptagen" eller "navelskådande" och etiketterar denna andra självbiografi som en allt äldre mans, född 1947, rättmätiga behov av att knyta ihop säcken; summera det långa liv som hittills varit. Och vem vet: kanske finns där korn av allmängiltighet?
I alla händelser: här får vi följa lille Paul från hans första medvetna stunder i New Jersey via någon slags sturm-und-drang-period i Paris (måste alla amerikaner med skrivklåda åka till Paris?) till hans nuvarande tillvaro i New York, först utfattig, sedan allt mer etablerad och välbetald. Hans många tankar...
Det är första äktenskapet, det med författarinna nr 1 (Lydia Davis) och det är andra äktenskapet, det med författarinna nr 2 (Siri Hustvedt). Det är få nya stycken och många långa meningar och det är språkligt finlir, för Paul Auster är ingen simpel berättare utan Författare med stort F, och naturligtvis är det självutlämnande, fast när grabbar öppenhjärtigt erkänner vänsterprassel: anar man inte också en känsla av fjäder i hatten?
Om jag verkar kluven så beror det på att jag är det. Äh, kom igen nu, Paul, och skriv en vanlig och riktig stor amerikansk roman. Visa vad du verkligen går för!
Olle Lundqvist