Ann Cleeves. Foto: Chloe Healy
När Ann Cleeves återupptog sin serie om kriminalaren Jimmy Perez och hans vedermödor med att spåra mördare på Shetlandsöarna jublade jag. Första delen, "Dött vatten", i den nya omgången var verkligen bra. Nu kommer del två, "Tomma luften".
Naturbeskrivningarna är lika fantastiska som vanligt, de ljusa nätterna med midsommar och suggestiva dimmor som lägger sig över öarna. Tre par har samlats för att fira då den infödde Lowrie ska gifta sig med Caroline. Hans föräldrar jublar över återkomsten då de unga planerar att flytta hit till Unst, den nordligaste ön. Gäster är brudens väninnor med respektive. Alla beskrivs ingående, i omgivningarna finns också ett gay-par som tagit över och renoverat ett hotell.
En myt som spridits kring en liten flickas död för länge sedan genomsyrar händelserna, sägnen ska väcka intresse för ön och i och med det locka besökare. Men när två av kvinnorna tycker sig se flickan dansa i dimmorna är de säkra på att det inte är inbillning.
Jag som kan ha svårt att hålla reda på en massa inblandade får kämpa hårt, föräldrar, arbetskamrater, rättsläkare, poliser och så vidare vandrar in och ut i det som sker. Och det är segt. Ja, det står stundtals så stilla att jag ett tag funderar på att sluta läsa och bryr mig inte så mycket vem som egentligen är mördaren. Det visar sig att jag inte haft en susning när det hela avslöjas och jag äntligen kan lägga ifrån mig boken.
Inger Lundqvist