Foto: Anders Wiklund/TT.
Senaste tiden har jag tillbringat många stunder med Google Newspapers, ett tyvärr avslutat projekt där decennier av hundratals dagstidningars arkiv lagts ut på nätet. Det som redan finns där är en guldgruva på många sätt – för min egen del är det främst amerikanska lokaltidningars seriesidor som jag studerat. Men mycket intressant hinner flimra förbi ögonen när jag scrollar mig fram till seriestripparna – till exempel insändarsidorna.
Jag läser även en hel del gamla svenska serietidningar. Det har jag alltid gjort, men numera är det ju en del av mina arbetsuppgifter. Insändarsidorna är fantastiska tidsdokument, framför allt var Klotterplanket i Seriemagasinets fyllt med svenska ungdomars funderingar kring livet. Seriemagasinet hade även Heta Linjen – en telefonsvarare man kunde ringa till och lämna ett kort meddelande som med lite tur hamnade i tidningen någon månad senare. Din mening i en mening var underrubriken, och kanske var det en föregångare till Twitters kortfattade inlägg och Facebooks statusuppdateringar?
Ju mer saker och ting förändras, desto mer är allt som förut. Det som diskuterades för 30-40 år sedan på insändarsidor i dags- och serietidningar är ungefär samma saker som ältas på nätet idag. Krig, svält, flyktingar, invandring, politikerförakt, fördomar, religion.
Betyder det att vi inte går framåt? Att vi är dömda att upprepa gamla misstag? Nej, för varje varv tror jag att vi lär oss något. För varje steg bakåt så blir det två steg framåt. De värsta insändarna i Seriemagasinet representerar inte ett helt samhälle och det gör inte heller de värsta Facebookinläggen.
Till sist en inbjudan till allmänheten: tisdag den 21 juni klockan 14.00 håller jag ett föredrag på Krenova i Skellefteå om mitt vikariat som redaktör för Fantomen. Fritt fram för alla att komma och lyssna!
Andreas Eriksson