Foto: Matt Sayles.
När underskattade tv-serier ska diskuteras brukar jag lyfta fram "Malcolm in the Middle", eller "Malcolm - ett geni i familjen" som den hette när den visades i Sverige på 90-talet. Den har redan ett gott rykte och många fans, men jag hade själv fått för mig att den bara skulle vara intressant för barn och ungdomar. Men när jag återupptäckte den för några år sedan blev det tydligt att jag hade underskattat den. Avsnitten är oförutsägbara, skådespelarna klockrena och om jag i tonåren tyckte att de galna infallen var roliga så imponeras jag idag över hur välkomponerade avsnitten är mitt i alla galenskaper. Lägg därtill en mängd skämt som riktade sig till vuxna och som jag först nu förstår till fullo. Nu håller jag på att beta av serien kronologiskt och har kommit till säsong sex av sju.
Huvudrollsinnehavaren Frankie Muniz blev som många andra barnstjärnor ingen skådespelarstjärna i vuxen ålder, men åtminstone delvis verkar det ha varit självvalt. Han har med viss framgång varit rallyförare och spelat trummor i ett rockband, så det verkar inte ha gått någon nöd på honom.
Just nu är han med i den amerikanska versionen av "Let's Dance", ett typiskt öde för kändisar som inte längre är så heta kan tyckas. Som vi sett även i den svenska versionen så brukar deltagarna öppna upp sig och dela med sig av privata bekymmer.
Tack vare mitt nyfunna intresse för Malcolm blev det faktiskt lite känslosamt när Frankie avslöjade att han drabbats av ett flertal mindre strokeanfall, delvis på grund av olyckor under tiden som rallyförare, och nu lider han av stora minnesluckor. Däribland är barndomsåren som skådespelare i "Malcolm in the Middle" i det närmaste försvunna för honom. När han ser om avsnitten är det som att uppleva allt på nytt. Lyckligtvis är det en riktigt bra serie han får se sig själv i.
Andreas Eriksson