Foto: JESSICA GOW / TT.
Sedan några år tillbaka recenserar jag böcker på Norrans kultursidor. När jag själv tar del av recensioner handlar det inte så mycket om att blint följa andras rekommendationer, utan att lära mig hur min smak förhåller sig till den specifike recensentens. Har vi samma smak eller precis motsatt? En bra recensent behöver alltså inte ha samma smak som jag har, men bör vara konsekvent.
En vidareutveckling av recenserandet är reaktionsfilmer, där omdömen lämnas i realtid samtidigt som personen som filmas till exempel lyssnar på en låt för första gången. Om recensenter i vanliga fall brukar hålla sig inom sin egen intressesfär, så är en del av poängen med reaktionsvideor att det ska bli starka reaktioner. Och det blir det ju förstås om det man lyssnar på låter helt olikt det man är van vid. Det finns ett antal youtube-kanaler som går ut på att visa upp personer som lyssnar på en musikgenre de är ovana vid. Och jag erkänner, jag tycker det finns en viss charm i att se någon som för första gången hör klassiker som Megadeths "Holy Wars" eller Judas Priests "Painkiller" och bokstavligen tappar hakan inför kameran.
Det är kanske inte alltid så konstruktiva omdömen som lämnas där i stunden. Till sakens natur hör ju att det inte är så genomtänkt innan kameran börjar rulla. Men visst kan det vara underhållande, och brutalt ärligt.
Musik passar utmärkt att reagera på, men det förekommer även spel i alla dess former, filmer och tv-serier. Jag har till och med sett reaktionsfilmer där en hel grupp av personer läser en serietidning tillsammans, ruta för ruta och sida för sida, med diverse utrop i takt med att handlingen utvecklar sig.
Jag tror det dröjer innan Norrans webb-tv inför reaktionsläsning av romaner. Men kanske är det bäst att vi bokrecensenter förbereder oss på den saken...!
Andreas Eriksson