Foto: PONTUS LUNDAHL / TT.
Jag har försökt hålla mig från språkpolisfasoner i mina krönikor. I grunden accepterar jag att språket förändras, och om majoriteten börjar säga "ejenkligen" så ska Svenska Akademiens ordlista anpassa sig efter verkligheten och inte tvärtom.
Ibland har det varit svårt. Jag har försökt bekämpa bruket av "karaktär" som en direkt översättning av engelskans "character", eftersom det svenska ordet har en annan betydelse. Men jag har insett att det slaget är förlorat.
Däremot kan jag inte längre vara tyst när det handlar om mitt främsta intresse – serier. För mig är serier inget annat än tecknade berättelser som man oftast läser i serietidningar eller seriealbum. Men det är inte längre ordets självklara betydelse.
Eftersom tablålagda tv-sändningar inte längre har samma grepp om folket längre så brukar det jag kallar tv-serier numera ofta benämnas serier, till mitt stora förtret.
Inte nog med det: bokförlaget Norstedts gick nyligen ut med att de startar en ny satsning på digitala serier. Serietecknare i Sverige hann börja glädjas. Men det visade sig att det inte alls handlade om något tecknat alls, utan om vanliga romaner i följetongsformat.
Den yngre generationen har börjat säga "comics" när de menar serietidningar. Det undviker begreppsförvirringen, men det känns som ett misslyckande att ett befintligt svenskt begrepp ska ersättas av ett engelskt.
För ett par veckor sedan så passerades en gräns, när tidningen Dagens Nyheter i en rubrik använde ordet "serieserier" för att beskriva helt vanliga tecknade serier. Möjligen ironiskt, men ändå. När tunga namn som Dagens Nyheter och Nordstedts inte bara hakar på den befintliga begreppsförvirringen utan virrar till det ytterligare kan jag inte göra annat än att knyta näven och sälla mig till traditionalisternas skara. Det heter serier!
Andreas Eriksson