Anders stoppades med handgranat i röntgenkontrollen

Nej, det handlar inte direkt om några vackra solnedgångar med betande renar. Möjligtvis som kontrast till något annat, men det som skildras i Anders Sunnas bilder är snarare det sorgliga och hotfulla. Diskriminering, rasforskning och motståndskraft.

Vad sägs om ripor med samiskt konsthantverk, bärandes på handgranater. Eller dödskallar, där texten lyder ”Allt som kan mätas är inte vetenskap.

Marginaliseringen av samerna, både i dåtid och nutid. Det är en historia som många, även en del samer själva är ”ganska omedvetna om” säger han.

Att det finns en hel del ilska som drivkraft i hans skapande är rätt uppenbart. Därför slås man av hans försiktiga och lågmälda framtoning. ”Visst finns ilskan där”, medger han, men den definierar honom inte.

– Man kan inte gå runt och vara arg hela tiden. Nej, jag är verkligen inte en särskilt arg som människa. Jag är nog oftast ganska munter, säger han.

Han är född 1985 i en renskötande familj. Uppväxten var tuff. Familjen bedrev renskötsel inom så kallad koncessionsrenskötsel och fick därmed betalt för att sköta renar som ägdes av andra. Men nya lagar på 1970-talet ”både feltokades och missbrukades av myndigheter” säger han. Plötsligt förväntades familjen arbeta gratis, vilket de inte accepterade.

Men familjens motstånd förde med sig växande problem - alltifrån ryktesspridning, till hot och förföljelse.

– Bilarna kunde få däcken sönderskurna, man la skarpladdade patroner i våra lägereldar, våra skorstenar murades igen, säger han.

Det handlade dels om andra samer, som ville få bort familjen, dels om myndigheter som gjorde allt för att försvåra för familjen, fortsätter han.

En bärande erfarenhet från uppväxten blev därför - att det inte finns någon att vända sig till, utom familjen.

– Vare sig polis, skola eller stat och mycket berodde på Länsstyrelsens ryktesspridning, att de utmålade oss som bråkstakar.

Genom konsten kan han bearbeta historien, både sin egen och samernas kollektiva.

– Det är en viktig ventil, ett sätt att få utlopp för hämndbegäret, fast med ett fredligt vapen, säger han.

Sedan vill han fortsätta att tänja på gränserna, hitta nya sätt att utmana. Även om han gör det rätt ordentligt redan nu. Under förberedelserna för en utställning på Kiruna flygplats, råkade han i trubbel med säkerhetsvakterna. Skulpturen av en ripa bärandes på en handgranat upptäcktes och stoppades i röntgenkontrollen.

– Det slutade med att den inte fick vara med, de tyckte att den var en säkerhetsrisk.

Skapandet är en viktig ventil, ett sätt att få utlopp för hämndbegäret, fast med ett fredligt vapen.