En ung kvinna med sitt nyfödda barn från ena hållet. En jämnårig man iförd tvångströja från det andra. Platsen, en liten flygplats på Orkneyöarna norr om Skottland. Mannen är babyns pappa, drabbad av ett maniskt skov, på väg att föras till vård i Aberdeen. Trettio år senare landar den en gång lilla babyn Amy på Orkney efter tolv år i London. Där har hon hamnat i ett destruktivt mönster präglat av tilltagande alkoholmissbruk. Pappan har däremot klarat driva familjens lilla bondgård vidare. Men mamman har flyttat. För henne blev religionen en utväg.
"Utvägen" är också titeln på Amy Liptrots bok om sitt liv. Som artonåring sökte hon sig bort. Nu hjälper hon pappan med lamningen, och får sedan ett uppdrag att räkna alla kvarvarande exemplar av den utrotningshotade fågelarten kornknarren. Därefter vidgas successivt känslan alltmer för vad som den vindpinade ön faktiskt kan erbjuda.
För mig handlar recenserandet alltmer om att försöka ge goda lästips, och "Utvägen" är en pärla. Dels för de skickligt översatta naturskildringarna, dels för den hoppfulla beskrivningen av hur Amy Liptrot finner fotfäste.
Suget efter alkohol kommer och går, men motverkas hela tiden av de mer varaktiga värden hon gör till sina. Två drogfria år har gått där boken slutar. Ett snabbt googlande ger en hint om att den triumfen tycks stå sig efter ytterligare fyra.
Stefan Holmberg