Foto: Thomas Winje Øijord / Scanpix
Natten när söndag blev måndag spreds nakenbilder på ett, i skrivande stund, ännu okänt antal kända människor, bland dessa Mary Elizabeth Winstead, Kirsten Dunst och Jennifer Lawrence. Det verkar som att det är Apples lagringstjänst iCloud som blivit hackad, och att bilderna hämtats direkt från dessa människors telefoner och sedan delats i oändlighet på internet. Vi har tidigare hört om nakenbilder som spridits utan samtycke, det var inte första gången det hände. Ibland händer det en tjej på en gymnasieskola i Skellefteå, och ibland i Hollywood. Men någon gång måste vara den sista gången när skulden läggs där den inte hör hemma.
Jag ser vissa tidningar som beskriver händelsen som en skandal, och andra som pratar om hur alla har skelett i garderoben och att de förr eller senare uppdagas. Jag ser hur Twitter fylls med kommentarer från människor som tycker till om bilderna, sprider bilderna och hyllar människan som hackat sig in och stulit bilderna. Jag ser skulden läggas på de som tagit bilderna, på sig själva, för privat bruk. Många verkar tycka att de hade kunnat undvika den situation som uppstått genom att låta bli att ta bilderna. Klassisk victim-blaming.
Det som hänt är ingen skandal, det är ett brott. Ett brott som kvinnorna själva förväntas förebygga, trots att de är offer och inte förövare. Jag kan inte säga det nog många gånger: Brottsoffer har inget ansvar att ta när ett brott begåtts. Att ta en nakenbild på sig själv är helt okej, att skicka den vidare är också helt okej. Det är ingenting som jag, eller någon annan, borde moralisera kring. Men att hacka sig in bland någon annans privata bilder, ta dessa och sprida dessa vidare får aldrig vara okej. Allt sker utan deras tillåtelse, och det är lika fruktansvärt om det rör sig om en världskändis eller inte.
Emelie Häggström