Sverigepremiär: Biostaden Aveny, Skellefteå.
Skådespelare: Ryan Reynolds, Josh Brolin, Zazie Beetz med flera.
Regi: David Leitch
Betyg: 1/5
Jag brukar vara förtjust i superhjältefilmer som driver med genren. Eller åtminstone har ett respektlöst förhållande till sina hjältar.
Deadpool eller Wade Wilson som han egentligen heter är en ofrivillig mutant som utmanar världens superskurkar.
Regissören David Leitch har valt att låta sin hjälte prata direkt med biopubliken. Det borde kännas roligt, men …
När 80 procent av filmen handlar om att lemlästa och mörda då känner jag att det bara blir för mycket.
För det här är en film där bortsprängda kroppsdelar och sönderskjutna huvuden dominerar från början till slut.
Jag förstår att det finns människor som verkligen gillar sånt här. Men för mig ger det mest illamående.
Brukar också gilla när det finns referenser till andra filmer och inte minst till Marvel-världen.
Roligast är när Deadpool vid ett hastigt besök signerar ett flingpaket med Wolverine på utsidan, Vad han skriver? Ryan Reynolds!
Men här blir det också för mycket. Ska du ha någon chans att hänga med i alla oneliners ska du ha väldigt god kunskap om det mesta i filmvärlden.
”Jag förstår att det finns människor som verkligen gillar sånt här. Men för mig ger det mest illamående.”
När dessutom Deadpool ska försöka bli en riktigt god människa, rent av pappa, förstår du också att det blir sentimental och faktiskt lite klibbigt. Ryan Reynolds som spelar Deadpool har glimten i ögat och försöker skapa en kontakt med oss tittare.
Ibland lyckas han, men i nästa sekvens sprängs allt bort i en blodig massaker.
Josh Brolin spelar Cable, en tidsresenär som vill ta Deadpools nya vän, en mutantpojke, av daga. Josh Brolin är bättre som Thanos i ”Avengers: Infinty War”. Och naturligtvis finns det en blinkning till det också.
Zazie Beets som Domino är annars den jag gillar mest i filmen. Och det är tur det!