Gillian Flynn. Foto: Spencer Green/AP
Två miljoner sålda exemplar kan aldrig viftas bort, men förbjuder inte olika uppfattningar. Sålunda läste både min fru och min svåger Gillian Flynns ”Gone girl” och medan svågern tyckte att den var framförallt lysande fann hustrun den framförallt utdragen och förutsägbar.
Smaken är olika, men ingen av dem hade nog helt fel.
”Vassa föremål” är inte samma tegelsten. Inte heller är den en uppföljare, för två miljoner kräver något mer- att sälja fort! - och ut ur byrålådan åker ett manus Gillian Flynn skrev innan hon blev en succé.
Den handlar om Camille som är journalist på en tidning i Chicago och skickas till sin hemstad där två små flickor hittats mördade. Hem till mamma, alltså, och mamma är rik som ett troll, men inte precis den kramande och bullbakande sorten, och halvsystern Amma är 13 år, och manipulerande och märklig.
Fast vad då? Camille har också sina sidor. Hon dricker och hon skär sig och behöver man undra varför? Och behöver man undra varför hon förpassad till hemmaplan mår extra uselt?
”Vassa föremål” är garnerad med det mesta: våld och övergrepp från alla håll, självdestruktivitet, Münchausen by proxy …
Gillian Flynn skriver bra. Hennes beskrivningar av både det ena och det andra är ofta träffsäkra och roliga. Men i ambitionen att proppa in så mycket spektakulärt som möjligt blir hon bara för mycket.
Och till slut överväger utdragen.
Olle Lundqvist