Foto: Mary Altaffer.
Hon kallas Pip, men egentligen heter hon Purity och gör skäl för namnet, speciellt jämfört med det övriga persongalleriet i Jonathan Franzens roman med samma titel, alltså på svenska "Renhet".
Pip Tyler är 23 år, har rejäla studieskulder och ett lågavlönat jobb långt under hennes utbildningsnivå och hennes mamma är deprimerad och vem hennes pappa är vet hon inte.
Pip är navet i en omfångsrik – 587 sidor – historia som egentligen består av flera berättelser med andra personer i centrum. Alla tillhör de Pips föräldrageneration, men har också, eller har åtminstone haft, egna föräldrar vars äktenskap misslyckats och vars barn deformerats av sin uppväxt.
Hur blev Andreas Wolf den han är? En efterföljare till Julian Assange, en grundare av en Wikileaks-liknande organisation med säte i Bolivia. En arrogant östtysk (pappa var Stasi-höjdare) som belägrar de kvinnor som kommer i hans väg. Det är Tom som också är en avslöjare och hans förra fru, Anabel, vars pappa är stormrik på något så vedervärdigt som kött, vilket får dottern att hata honom.
Folk är olyckliga, folk grälar och ibland blir det för mycket mellanmänskligt elände, men precis när boken är på väg att kastas in i väggen blir det intressant igen, för Jonathan Franzen kan både berätta och knyta ihop.
Och när sammanhanget till slut står klart finns Pip/Purity där igen och hur hon i allt detta solkiga fortfarande kan verka så ren är förunderligt.
Olle Lundqvist