Åke Lundgren. Foto: Ord & Visor förlag/Pressbild
1974 blev Åke Lundgren lokalredaktör i Malå, och efter några år började han även skriva böcker. Och "försanningen", många har det blivit! Ofta med inriktning mot tider som gått.
I sin 26:e berättelse synar han det egna släktträdet. Mestadels inom trakter där vi idag knappt hinner starta färden så är vi framme: Från Kågedalen till Norsjön, från Björnmoran till Brattliden.
Oavsett tidsepok handlar allt om att skapa sig ett liv.
Att bilda familj och arbeta i sitt anletes svett för sitt uppehälle, i skogarnas relativa frihet eller på det bullriga Skäret (Rönnskärsverken). Barnkullarna blir ofta stora; livslängden ibland mycket kort.
Gud är nyckfull men ständigt närvarande; någon gång påstås han (begreppet "hen" är ju ännu mycket avlägset därvidlag) rentav ha uppträtt i rent fysisk skepnad.
Åke Lundgrens sätt att skriva påminner ofta om Torgny Lindgrens. Men där Torgny klurar till det blir Åke mer jordfast. Här är en spade verkligen en spade och en stubbrytare en stubbrytare.
Ett skrivartekniskt dilemma är nog annars att berättelsen spänner över så lång tidsrymd. Runt 350 år avhandlas på 226 boksidor.
Det blir med andra ord ingen heltäckande släktkrönika i det stora formatet. Å andra sidan går det snabbt att läsa "Zakris arv", vilket ju kan vara till fördel i dagens tidspressade samhälle. Och att pappas pojk föredrog skrivmaskinen som sitt verktyg var nog ett lyckligt val.
Stefan Holmberg