Ett par vänner har under det senaste året införskaffat och tränat en jakthund. Vi snackar klassisk och operant betingning – om det där; då det här. Det känns så attraktivt. En sådan struktur, med så tydliga resultat!
Och samtidigt sitter man själv med tre barn och funderar hur de ska kunna förstå vad som är rätt och fel överhuvudtaget, med alla mångfacetterade lager av alla händelser de stöter på.
Som gången med guldpengen i bilen. Jag skulle hämta en rostfri tank på 900 liter som jag köpt av min svägerska för typ tusen år sedan. Med mig hade jag min far och hans minitraktor. Min svägerska var hemma och så också hennes man och deras tre barn. Jag klev ut ur bilen, och de två äldre kusinbarnen smög in för att inspektera utbudet av Lego-kataloger och Kalle Anka-pocketar i baksätet.
Vi lyfter upp tanken och förbereder transporten. Min svägerska och hennes mellanpojke kommer fram till mig.
– Nå, vad skulle du säga? säger svägerskan.
Den snart fyraåriga pojken håller fram handen. Där vilar en skinande guldpeng.
– Jag tog den från bilen, säger han.
Jag kollar upp på min svägerska och förstår att syftet här är att jag ska ta tillbaka pengen på ett lite strängt sätt för att pojken ska förstå att man inte kan sno saker från andra. Så jag tar tillbaka pengen med den djupaste av rynkor mellan mina ögonbryn. Lägger sedan pengen på locket av tanken.
Vi slänger upp tanken på släpet och surrar lasten. En stund senare går min far för att inspektera lasten och hittar pengen. Ovetande om utbytet som inträffade en stund tidigare tar han pengen och går fram till de tre syskonbarnen, som nu sitter på gräsmattan och inspekterar arbetet.
– Den här får ni dela på! säger han.
Mellanpojken blir förvånad. Varför får han tillbaka pengen? Jag försöker lappa uppfostrans sjunkande skepp med en efterhandskonstruktion.
– Nu får ni tillbaka den här pengen eftersom ni var ärliga och berättade sanningen.
Mellanpojken tycks försöka förstå vad som pågår – är det så att man kan ta en grej, berätta detta och sedan få grejen? I denna veva kommer min svåger tillbaka och ser att barnen nu fått pengen som han hörde att de tagit tidigare.
– Se och lär barn: brott lönar sig ibland.
Mellanpojkens interna regelverk kalibreras därmed. Det ska bli spännande att se hur han agerar nästa gång han stöter på en enslig guldpeng i baksätet av en främmande bil.
Se och lär barn, brott lönar sig ibland
Att kalibrera ett barns moraliska kompass är komplicerat. Och hur det ens kan bli något ens halverskt uppfostrat av alla dessa barn är stundvis ett mysterium.
Hur ska man lära sin barn rätt och fel, undrar Theodor Ekenstedt.
Foto: Martina Holmberg / TT
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.