Dennis Fahlgren: Det Ă€r bra att kidsen diggar ”Master Of Puppets”

I samband med att Metallicas klassiska lĂ„t ”Master Of Puppets” hade en viktig funktion i senaste sĂ€songen av nostalgitrippande science fiction-serien ”Stranger Things” har bĂ„de bandet och lĂ„ten fĂ„tt ett oerhört uppsving. Och det Ă€r vĂ€ldigt intressant.

”Jag har krampaktigt hĂ„llit fast vid en gammalmodig och möjligtvis idealistisk bild av att Metallica fortfarande spelar farlig och hĂ„rd musik för farliga och hĂ„rda typer. NĂ„got som givetvis inte Ă€r sant.” Det skriver Norrans krönikör Dennis Fahlgren.

”Jag har krampaktigt hĂ„llit fast vid en gammalmodig och möjligtvis idealistisk bild av att Metallica fortfarande spelar farlig och hĂ„rd musik för farliga och hĂ„rda typer. NĂ„got som givetvis inte Ă€r sant.” Det skriver Norrans krönikör Dennis Fahlgren.

Foto: Junge, Heiko

Krönika2022-09-13 21:30
Dennis Fahlgren
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Inte för att Metallica som ett av vÀrldens största rockband behöver fler lyssnare utan snarare för diskussionen som uppstÄtt om vem som fÄr och inte fÄr lyssna pÄ Metallica och Àven pÄ hÄrdrock i allmÀnhet.

”Master Of Puppets” Ă€r för rutinerade hĂ„rdrockslyssnare redan en nĂ„got uttjatad pĂ€rla. SĂ„klart otroligt bra, fantastiskt, hĂ„rd och rĂ„. Men Ă€ndĂ„ Lite vĂ€l uttjatad. Inte pĂ„ samma groteska nivĂ„ som ”Enter Sandman” eller ”Nothing Else Matters”, men ni förstĂ„r nog vad jag menar. Den sitter i ryggraden. Man har hört den förr och man kan den utan och innan.

Och jag ska villigt erkĂ€nna att trots att jag uppskattat bĂ„de ”Stranger Things” och Metallica separat sĂ„ var jag lĂ„ngt ifrĂ„n imponerad av blandningen. Jag har krampaktigt hĂ„llit fast vid en gammalmodig och möjligtvis idealistisk bild av att Metallica fortfarande spelar farlig och hĂ„rd musik för farliga och hĂ„rda typer. NĂ„got som givetvis inte Ă€r sant. Och det Ă€r grymt jobbigt nĂ€r man mĂ„ste inse hur det ligger till. DĂ€rav min avsmak.

Det Ă€r i detta som diskussionen uppstĂ„tt. Puritaner har slitit sitt hĂ„r, om det funnits nĂ„got kvar, och hĂ€vdat att det Ă€r skandal och travesti att ungdomar nu gĂ„r omkring och lyssnar pĂ„ ”Master Of Puppets” efter att ha upptĂ€ckt lĂ„ten i en serie. Allt Ă€r förlorat, inget Ă€r heligt och sĂ„ vidare. Metallica tillhör de som lyssnat sedan tidigare. Innan ”Stranger Things”. 

I ungefĂ€r en sekund kan jag relatera till hur det kĂ€nns. Men sedan blir jag mĂ€ktigt exalterad av tanken pĂ„ att unga för en stund lyssnar pĂ„ ”Master Of Puppets” i stĂ€llet för den rena skit och dynga som spelas pĂ„ radio och Ă„terfinns pĂ„ topplistorna idag. För hittar man och börjar gilla Metallica kommer snart mer. Detta oavsett om man upptĂ€ckt musiken genom blandband pĂ„ 1980-talet eller en hypermodern TV-serie Ă„r 2022. Det Ă€r fantastiskt rĂ€tt och otroligt bra. Det Ă€r endast sĂ„ det blir Ă„tervĂ€xt. NĂ„gon börjar spela gitarr, trummor, bas eller att nĂ„gon skriker i en mikrofon. Och till slut trĂ€ffar man likasinnade, startar ett band och tar över vĂ€rlden. Eller ja, man försöker i alla fall och det Ă€r ofta viktigare Ă€n att lyckas.

SĂ„ till alla som gnĂ€ller, knorrar och klagar – dra nĂ„got gammalt över er och tĂ€nk lite lĂ€ngre Ă€n omkretsen pĂ„ ölglaset rĂ€cker. 

 
 
 
 
 
 
LĂ€s mer om
Musik
Sverige
Metallica