Kvällens föreställning är inte vilken som helst, och egentligen inte riktigt opera alls, utan det norska dark folk-bandet Wardruna. Besökarna som passerar är därför inte heller riktigt opera. Grovt indelade i tre grupper: välklädda ’normisar’, troligen opera-medlemmar med årskort; lajvare, iklädda medeltida tunikor, läderskor och mantlar av päls; och så tvättäkta metalheads, iklädda olika, för mig ej urskiljningsbara, bandtröjor. Mestadels svarta med röda eller vita, väldigt vassa och farliga, motiv. Typ pentagram. Den här sista gruppen är mest spännande.
Vid min sida på parkbänken har jag nämligen Leevi-Hemmi. Min frus kusins man. Han innehar, enligt mig, en djup kännedom om musik och tillhörande kultur. Ni vet en sådan där som blir inbjuden till exklusiva spelningar i ett ruckel i skogen med obskyra band som sedan plötsligt blir mainstream. Hans vänner hänger i Cledos gäng. Och så har han ett eget band. Ni fattar. Han skulle nog inte identifiera sig som ett metalhead, men han har såklart lyssnat på alla genrer bara för att botanisera sig.
Så, detta är vad jag hann lära mig av Leevi-Hemmi, under en stulen kvart medan alla barn var gud-vet-var.
Först och främst, du bör aldrig bära en tröja av bandet som du ska se. Det enda undantaget kan vara om du har någon sjukt creddigt från en tidig konsert som visar att du är ett OG-fan. Om man är osäker kan visst bandet Danzig funka i de allra flesta sammanhang. Och just det – under inga omständigheter ska man ha på sig en Absurd-tröja, särskilt inte i Tyskland, eftersom man då kan hamna i finkan. Och just det, är man (eller verkar man vara) äldre, som i över 35, så gäller lite andra regler. Detta kan sammanfattas med att man inte ska försöka så himla mycket, utan hellre gå på ett tryggt kort, typ AC/DC. Man bör åtminstone inte försöka sig på något ironiskt, så som exempelvis en fotbollströja av ett okänt fotbollslag i låg division.
Men Leevi-Hemmi själv då? Ja, han har på sig en Kylesa-hoodie. Det är hans mökki-tröja, som han haft 24/7 på varje besök till släktstugan Kesäpesä så länge jag kan minnas. Vad den signalerar vet jag inte, kanske är den bara mysig?