I rätt kontext kan det fungera; som i rollspel där spelaren själv får välja vad huvudpersonen ska säga genom att välja färdigformulerade svarsalternativ i dialogrutor. På så sätt ”pratar” ju ändå huvudpersonen, även om karaktären i fråga aldrig ger ifrån sig ett ljud.
Ibland fungerar det dock desto sämre, särskilt när spelen innehåller regelrätta filmsekvenser där alla pratar och skriker. Alla utom huvudpersonen då, som mest står där med likstelt ansikte mitt i kakofonin, och glor och ger ett allmänt slösinnat intryck. Ett hyfsat färskt exempel på detta är i "The Legend of Zelda: Breath of the Wild", där hjälten Links ständiga tystnad plötsligt blir extremt märkbar när alla andra karaktärer runtom honom gestaltas av riktiga röstskådespelare.
I september var det dags för undertecknad att irritera sig igen. Då fyllde spelvärldens främsta rörmokare, Mario, 35 år, vilket Nintendo firade med att släppa “Super Mario 3D All-Stars" till Nintendo Switch. Ett av spelen som ingår i utgåvan är ”Super Mario Sunshine” från 2002, som har ovanligt mycket dialog (för att vara ett Super Mario-spel). Prinsessan Peach, Toad och skurken Bowser Jr. har rätt mycket att säga, alltjämt som Mario står där i mitten och dumglor och ger enstaka häpna ljud ifrån sig.
Han säger inte ett ord när han i inledningen döms för ett brott han inte begått. Han bara stirrar som en psykopat med sina stora, runda ögon. Sedan sitter han i sin fängelsecell och fortsätter stirra. Ordlös, uttryckslös. Som Michael Myers, fast rundare och... ja, rörmokare. Ingenting verkar kunna locka fram några riktiga ord ur honom, annat än sporadiska “let’s a go". Om Peach överraskat Mario med tvillingar och sagt “Här är dina barn”, då hade Mario bara stirrat, med händerna utmed sidorna. Tveklöst.
Missförstå mig inte här, jag önskar inte att Mario ska börja raljera en massa exposition som om han regisserades av Hideo Kojima, eller börja prata alls för den delen. Som sagt; ibland funkar det tysta formatet bra. Men det är just när tysta huvudpersoner försätts i en kontext där alla andra pratar och integrerar med huvudpersonen som det blir så jäkla märkligt. Då vill jag bara ruska om personen och skrika åt denne att svara.